...är att träffa människor på andra platser än man är van vid att möta dem. Det är typ jättekonstigt att t.ex. möta stammisar när jag inte jobbar. Stammisar till restaurangen där jag jobbar alltså (jag är inte prostituerad eller nått.) Man vet inte hur eller OM man ska hälsa.
Eller som alldeles nyss. Jag mötte min granne utanför restaurangen där hon jobbar och jag såg att hon kände igen mig, men hon hälsade inte. Hade det varit i hissen hade hon hälsat. Så jag blev jätteosäker på om jag skulle hälsa eller inte. Den här inre paniken höll på i ungefär tre-fyra sekunder och jag såg ut ungefär såhär när jag väl hälsade med ett fräzigt och självsäkert "Tjennah":
Eller som alldeles nyss. Jag mötte min granne utanför restaurangen där hon jobbar och jag såg att hon kände igen mig, men hon hälsade inte. Hade det varit i hissen hade hon hälsat. Så jag blev jätteosäker på om jag skulle hälsa eller inte. Den här inre paniken höll på i ungefär tre-fyra sekunder och jag såg ut ungefär såhär när jag väl hälsade med ett fräzigt och självsäkert "Tjennah":
Då hade hon dessutom redan hunnit gå runt hörnet, så hon fick gå tillbaks igen och svara "Hej!". Dubbelawkward.
PS. Jag fascineras av awkward grejer och vardagshändelser, så i och med detta inlägg inviger jag en ny kategori: "Saker som bah är jävligt awkward". Härligt, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar