torsdag, maj 31

Igår stannade allt samtidigt som allt snurrade.  jag fick en av de värre nyheterna jag kan tänka mig att få. Det enda jag känner är hur orättvist livet kan vara.

Ändå somnar jag med ett leende på läpparna för när sånt här händer inser man själv vad man har. I mitt fall är det fantastiska människor runt om mig. I synnerlighet min familj, Millan och Ellinor. Vad har jag gjort för att förtjäna er?

Ps.  Sorri för två djupinlägg. LååååååååvarrrR att jag ska bli kulig igen om nån dag eller två.

1 kommentar:

ellinor sa...

du är ganska väldigt fantastisk du med.