I WANNA BE ADORED

PS. Lyssna på den här låten. Den är bra som fasen och utgör både rubriken och ämnet.

PS 2. Ja, jag börjar inlägget med ett "PS". Kräjzy lilla jag, vettni.

Här ser ni bilder på en fredagsdjup person. Taggar som hade passat: #deep shit #ångesthhhhhhhh ån a friday night #sad guuuurl #fag hand som också is very very sad osv.

Jag är besviken på min insats som medmänniska den senaste tiden. Jag har alltid värderat "att vara snäll"-egenskaper väldigt högt hos människor samt hos mig själv. Jag tycker också att man ska prioritera sin egen personliga utveckling före att peka på vad andra människor gör fel. Ändå känner jag att jag inte ens har försökt leva efter dem värderingarna på sistone. Åtminstone inte på samma sätt som förut. Och det gör mig besviken på mig själv.

För man ska vara snäll mot andra och sig själv. Det är så sjukt underskattat. Den senaste tiden har jag tänkt mycket i negativa banor och det har smittat av sig på min syn på andra människor. Jag har varit otroligt lättirriterad och väldigt snabb på att peka på alla andras brister. För att själv framstå som bättre. För någonstans vill man ju vara omtyckt. Lite mer eller mindre avgudad, helst av allt. Den perfekta människan.

Ikväll fick jag dock lite plötsligt en insikt á la Cady's i Mean Girls. Jag är inte bättre än någon annan, och fuck no jag är inte perfekt. Och det här beteendet kommer inte ta mig någonvart förutom till en negativ jävla cirkel. Men jag är inte heller sämre än någon annan, så jag har absolut ingenting att vinna på att försöka verka bättre ändå.

Det var skönt att skriva om det här. Typ som när folk biktar sig. Nu kan jag somna gott med lite mindre ångest.

Slutligen en uppmaning: Var snälla mot varandra, skippa negativiteten och var eran egen bästa vän, hur klyschigt det än låter. Och om ni stöter på en människa som bara är så-jävla-jobbig-och-elak-och-dryg-så-man-själv-vill-gå-sönder-ungefär - kill them with kindness (klyscha och uppmaning numero två!)

Pöwz på pannan

/Tjej_som_drabbats_av_en_insikt_91